Jaha det här är mina tankar.. Inga kommentarer tack!

2012 är på väg och det känns som om jag inte kommit nånstans med mitt liv. Livet jag önskade var att vid det här laget skulle jag bott utomlands och jobbat/pluggat. Men jag är fast här i landet där det inte händer nåt.
Mitt liv står stilla och det gör ont. Är olycklig hemma och utomhus. Ibland känns det som om allt är för litet behöver mer utrymme.. Behöver andas!

Jag tränar regelbundet nu för tiden och ser inte alls ut som ja vill göra. Vad är det som inte vill fungera rätt, Va fan skitkost!! Kommer ju knappast se bra ut på sommaren, alltså får det bli en baddräk eller bada med kläderna på..

Stör mig på alla jävla idioter och deras jävla onödiga synpunkter, en idiot fick min syster att gråta en annan idiot skämmer ut sin flickvän pga av sina åsikter, så respektlöst, sånt irriterar mig, man behöver inte dela med sig allt vissa saker kan man faktiskt hålla för sig själv så man inte drar ner resten med sig.

Har sutit och tänkt och funderat på vad som vad orsaken till att farmor dog, visst var det cansern men den hade försvunnit men sedan kom den tillbaka en kväll, mer än så säger jag inte, är inte redo än..

Det värsta med allt är att jag inte fått uppleva äkta kärlek än, visst har man haft pojkvänner men inget seriöst, inget som skulle hålla länge. Har haft många dåliga förhållanden. Det som förvånar mig mest är att Sverige har mest singlar, jag menar hälften av dom måste ju åtminstånde vara bra killar. Vart gömmer dom sig!?
Har varit kär, väldigt kär men ibland kan killar vara blinda för det som är framför än och när man väl öppnar sitt hjärta och delar med sig så förlorar dom synen och sinnet på samma gång. Jag förstår att vissa inte kan hantera situationen men vi tjejer som öppnar oss och berättar hur vi känner, vi har också känslor och vi blir faktiskt sårde.. Även om jag är stark utåt så går det sönder inuti.. En sak att lära sig killar, sårar man en tjej ska man fan ta och be om ursäkt på ett ordentligt sätt!
Jag är en sån där tjej som Vill gifta sig tidigt och Vill skaffa barn innan jag är 25, men fråga är - Finns det sånna killar där ute, finns det mogna killar som vill som jag. I don't think so!

Jag är duktigt på att hålla masken och stänga saker inne/ute det är nog min ända och bästa egenskap. Men ibland skulle det vara skönt och bara ställa sig i skogen eller på ett berg där ingen ser eller hör sig och bara skrika av sig eller prata ut i luften för sig själv. Fast där är mitt problem jag kan inte ens prata ut för mig själv.
Jag skämms för hur jag känner ibland och delar inte med mig det högt för jag vill inte sjunka i allas ögon.
Nej det kommer aldrig hända kommer aldrig sjunka framför någon, visst ska aldrig säga aldrig men tror inte det kommer hända inom en snar framtid.

Nu låter det som om alla mina tankar är negativa eller sorgliga, men så är det ju inte jag är nog den gladaste
människa ni känner haha. Är glad för att mina vänner ställer upp för mig som en riktigt familj. Jag har alltid sagt att mina vänner är min familj och det stämmer. Kom inte nu och säg att jag har en familj. Jag vet men sanningen är att min familj som var min farmor dog för 1 år och 7 månader sen. För 1 år och 7 månader sen blev mina vänner mina nummer 1 personer och min familj.
Herregu ja jag älskar min riktiga familj över allt annat på denna jord, men ni förstår vad jag menar.

Behöver verkligen en ny garderob och nya skor, lite nya saker här hemma kanske en ny soffan, skulle vilja ha en ny säng.... Okej shopping galen men det hjälper mig när jag känner mig ledesn, nere, arg osv.


Det här är bara några tankar som renner runt i huvudet på mig..

Dags för en prommenad!
xoxo